BankWebDemo

Så. Då har vi haft vår demo av det vi gjort under vår tid här i Venezuela. Minns inte riktigt om jag var mer nervös när jag körde upp för MC-kort, eller nu. Troligtvis nu. Ahmenherregudalltså. Jag vet tyvär inte var vi ska sova i natt, eventuellt i lägenheten. Jag vet ännu mindre var vi ska sova imorgon, för då vet jag att det inte blir lägenheten. Den som läser bloggen får se.

17 cm from trap

Tydligen är det bara jag som är stressad. Alexander har fördelen att, förutom att vara delägare, besitta fårmågan oförmågan att känna stress. Nån lingvist där ute? Var föregående mening korrekt?

Vi hade ett kort strömavbrott idag. Sånt händer här, oftar än i Sverige. Väntat förstås. Det förde (bland annat) på tal om man ska köra ext3 och slippa vänta, eller ext2 och ha större möjlighet att korrigera ett filsystem som blivit korrupt. Jag tror ext3 vann.

Ingen var gladare än jag för jag var ca: 7 sekunder från att stå i hissen när strömavbrottet kom. Jag var på väg ner till kafeterian, stod å väntade på hissen. Hissen kom och dörrarna öppnades i en 17 cm bred glipa när strömen helt dog ut. Skönt att den kom just då. Den varade i ca 20 minuter. Ahmenherregudalltså.

Middag hemma hos Flavios pappa, som bor i samma hus som oss. Det är där Flavio och Neila bor nu, medan jag och Alexander ockuperar deras lägenhet. Friterade piroger. Ganska gott, men det där fettet alltså. Ahmenherregud. Natti.

Llovizna

I morse tog vi ett par timmar ledigt för att åka till Llovizna Park, där Llovizna falls dånar. Vi packade picknick för att äta frukost i parken. Parken var verkligen fantasisk! Så väldigt vacker. Och vattenfallen sen. Otroligt.

Sen till kontoret förstås. Idag, som igår, gjorde vi dumheten att äta lunch hemma, dvs åka från kontoret och hit. Det tar hur lång tid som helst. Inte bra.

IP-telefoni

För de av er som har haft äran att få ett telefonsamtal från mig här i Venezuela har säkerligen hört redogörelsen för hur telefonsamtalet faktiskt kommer fram till Sverige. Det är mycket fascinerande. För att fräscha upp minnet så änvänder vi i MARA IP-telefoni (naturligtvis fri programvara, asterisk för att vara specifik).

IP-telefoni innebär alltså att samtalet går via Internet, vilket är väldigt billigt i jämförelse med gammal teknik. Samtalet går från MARA Venezuela till MARA-kontoret i Stockholm, och därifrån går samtalet via det vanliga nätet. Alltså kostar samtalet från Venezuela till Sverige som ett samtal inom Sverige. Eftersom kvaliten har varit bra, både för mig och de i andra änden, så kom jag just på att jag är lite sugen på att slänga ut den vanliga telefonen, och köra IP i stället. Vet inte exakt hur man ska gå tillväga. Man måste ju köpa tjänsten av någon, och det coolaste vore ju att ha en liten låda som man kan ta med sig och plugga in överallt. Tekniskt sett är det ju inte svårt att genomföra, men det man behöver är en provider som tillåter att man tar med lådan överallt. Jag kan tänka mig att alla inte gör det, men egentligen har jag ingen aning.

Nån som vet? (tänk på att denna fråga har ett bäst föredatum på 1 månad)

Kallt i Venezuela

Vi jobbar mycket nu. Bara faktiskt. Förutom att sova. Så är det ungefär. Fast det är schysst. Kul att snöa in.

Igår tog vi oss dock friheten är gå ut en sväng. Det var kul, men en lustig (an många lustiga saker) här är att all musik som spelas, spelas LÖJLIGT HÖGT, som inte VERSALER RÄCKER TILL FÖR ATT BESKRIVA. Hög musik är väl iofs ok, men om utrustning är dimensionerad för en bråkdel så blir ljudkvaliten apdålig. Tyvär har de ingen vettig öl i det här landet, men det är skönt att bryta av vatten- och läskdrickandet med något.

Vi började i en bowlinghall. Man bowlar inte i bowlinghallar. Man dricker öl och skriker varandra i öronen. Sen fortsatte vi till nästa ställe och lustiga fenomen. Vi gick till ett ställe som heter Taboo. Stället skulle nog föreställa att vara av det häftigare slaget, vilket man demonstrerade genom att ha en ÖVERDIMENSIONERAD air condition som gick för full fräs. Ahmenherregudallså...

Om det är 8 grader i ett kylkskåp så var det inte mer än 11 grader där vi satt... Folk: Det kom en rök ur munnen, som det gör när det är frost. Jag lovar det är sant!

"But, you guys are from Sweden, how come you are freezing?"

"Well, usually in Sweden, we PUT CLOTHES ON when it is this cold..."

20 graders skillnad mellan utomhus och inomhus, som hemma fast tvärt om.

Nada agua

Så var den andra dagen på MARA Venezuela till ända. Har jobbat med lite bankingsgrejjer, hann tyvär inte så långt jag hade hoppats på. Så kan det går när man använder framework i stället för att uppfinna hjluet själv, så man vet att det blir ordentligt.

Sen i eftermiddags så har vi inte haft ngt vatten i stan. Eller åtminstone inte i de delar som vi rör oss i. Det är lite påfrestande, med tanke på att jag sprungit på toaletten typ 8 gånger idag, och gärna skulle ha hunnit med ett par till innan läggdags. Jag får helt enkelt klara mig till imorgon. De två air condition vi har i lägenheten gick sönder, den ena igår och den andra i morse. Eller de gick inte sönder, men säkringen pajjade eller nåt. Flavio fixade den ena nu ikväll i varje fall. Skönt. Ska bli härligt att lägga sig riktigt klibbig och sova.

God natt!

I Puerto Ordas

Igår påbörjade vi en mycket smärtsam och vacker resa.

Efter några underbara dagar på Margarita Islands så var det dags att resa till Puerto Ordas och verkligeheten.

• 40 min taxi till färjan
• lång väntan
• 2h färja
• 1h för att få sitt bagage
• kanske 6h i bil

Jag vet inte riktigt om tiderna stämmer, men det var en fruktansvärd resa, för både jag och Alexander var sjuka! Magont och feber, kombinerat med uttorkning. Jag var uttorkad till den grad att jag började domna bort i händerna. D.v.s. inte riktigt lika gravt som den gången jag domnade bort i käken och i tungan...

Trots mina farhågor att bilfärden skulle pågå i all evighet så kom vi fram till sist.

Idag så hade vi vår första riktiga arbetsdag på kontoret. MARA-kontoret här i Venezuela är ungerfär 1000 gånger mer flashigt mot det i Sverige. Men mellan dig och mig så trivs jag nog bättre med det slitna Örnsbergskontoret, med Fabbe i ena ringhörnan, Alexander i andra och domare Lermon mitt emellan.

Vi bor i en så kallad gated community.

Oj vilket osammanhängande inlägg. Så blir det när man ska sammanfatta flera dagar :( Hur som helst, det hände en jävligt cool sak på Margarita. Vi såg Hugo Chavez tågande bland Margaritas gator! Vi var typ 5 meter ifrån honom! Hur coolt som helst! Vilken tajming...Här är Chavez på sin lastbil som tog honom runt Margaritas gator.

Uh ah, Chavez no se va!

I Caracas

Nu har jag naturligtvis missat att blogga några dagar.

Jag sammanfattar kort. Efter att ha landat i Caracas internationella flygplats så tog vi oss bort till den nationella flygplats. Det gör man genom att en snubbe i blå skjorta tar ens bagage på en bagagevgn, kör den 500m bort till en annan byggnad. Sen ger man mannen i blå skjorta pengar. Och det är naturligtvis inte valbart huruvida man vill dra sitt bagage själv.

Efter ett några timmar på den nationella flygplatsen (varav 1h i kö för att checka in, och ca 30 minuter i disken, det var ngt krångel med biljetterna).

På flygplatsen i Margarita blev vi uppmötta av en kille som jobbar på Banken, hans fru och dotter. De körde oss till hotellet. Hotellet var ok, men inte lika tufft som det i Madrid såklart :)

Det finns Internet i lobbyn, men mitt trådlösa nät dör hela tiden. Det kan vara USB-kretsen som blir överhettad, en fläkt är paj i datorn.

Första kvällen gjorde vi inte så mycket, det var sent och vi visste inte var ngt fanns.

Madrid fortfarande

Vi var ute och kollade in Madrid i natt. Vi kom ut lite sent, runt halv ett på natten och gick smått planlöst för att hitta oss någonting att dricka. De delarna av Madrid som vi passerade var relativt döda. Det regnade och jag hade klokt nog lämnat min jacka hemma. Jag frös. Vi gick först in på en liten bar, i Kuba-kommunistanda, med väggarna och taket FULLKLOTTRADE. Verkligen fullklottrade. Mycket från 2005. Efter ett glas och ytterligare 30 minuters promenad hamnade vi på något slags half-ass excuse USA-inspirerat plejs. Från det ena till deta andra, så att säga. Efter glas nummer två promenerade vi tillbaka till vårt fantastiskt coola hotell. Klockan hann bli efter 4 på morgonen.

Efter två timmars sömn så var det dags för en efterlängtad frukost. Vi lyckades gå upp relativt bra i tid, lyckades ta en taxi till flygplatsen, och vi lyckades checka in i tid. Det som återstår att se är om vi lyckas gå ombord i tid...

Los Aero Puerto i Madrid är verkligen fin. Igår såg den minst sågt tråkig ut, men nu när man har sett hjärtat av flygplatsen så måste man tillstå att den är cool. Man måste ta INTERNTÅG från byggnaden där man checkar in till byggnaden där terminalerna finns! Hur coolt är inte det! Tåget både går och pratar själv. Fantastiskt.

Klockan 12:20 är boarding time, sen flyger vi till Caracas (internationell flygplats i Venezuela). Därifrån så förflyttar vi oss till den nationella flygplatsen och flyger till Puerto del Maar.

Vi ska tydligen spendera ett par dar i Margeritha Islands. Det skall tydligen vara fint. Vi får väl se.

I Madrid

Så. Då var vi i Madrid. Otroligt. Jag och Alex kom i Arlanda i god tid, satte oss och fikade i väntan på incheckning. Vad vi inte visste vara att flygbolaget vi reser till Venezuela med stänger incheckning 45 minuter innan avgång!

Vi missade planet till Madrid!

Efter några panikattacker så lyckades vi (i sista minut, bokstgavligen) boka ett komma ombord på ett plan (Lufthansa, tyskt) som skulle ta oss till Madrid, via Münich, Tyskland.

Tro det eller ej, vi kom fram till Madrid runt 21:30 och åkte till vårt hotell. Vi delade taxi med en backpacker från Israel, det var bra hon kunde spanska.

Hotellet vi var inbokade på visade sig ha översvämning, så vi blev överflyttade till ett annat hotell. Hotell High Tech President. Vad sägs om det! Möge stiligt. Förutom flat-screnn-TV och WiFi så är inredningen helt sjuk! Sängarna är belysta underifrån med blått ljus, precis som BMW-bilarna som de unga i Stockholmsförorten har. Favoriten är dock badrummet. Badrummet/toaletten har GLASDÖRR! Känn på den. Tur att ingen här är pryd...